India · 746 Days · 12 Moments · June 2016

Carinas äventyr i India 2018


15 July 2018

Sunset at Nahargarh Fort. Om det inte vore för Rohit och hans trevliga vänner så skulle jag förmodligen aldrig ha tagit mig ända hit för en helt fantastisk solnedgång, att sedan tillsammans äta under bar himmel och bara njuta av den vackra kvällen känns lyxigt ända in i hjärtat. Att resa solo som kvinna i Rajasthan är helt annorlunda än övriga platser jag tidigare rest på. Det tar mer energi och jag sticker ut som en av få västerlänningar som valt att resa hit under lågsäsong. MenRohit och hans vänner visar även en annan sida. Unga män som blygt vill fördjupa sina muntliga språkkunskaper, och berätta efter bästa förmåga om sina liv. Att kliva in som ensam kvinna i en minivan för en tur upp till toppen för att se solnedgången med fem indier låter dumdristigt och de frågade mig flera gånger om jag var orolig, men konstigt nog kände jag mig trygg med dem. De behandlade mig med största respekt och bjöd på allt under kvällen. Tacksam för att de tog mig med på denna underbara tur. 🙏🏼

13 July 2018

Att lämna Rishikesh för helt nya okända äventyr kändes spännande men samtidigt lite vemodigt. Även denna gången öppnade sig himlen som ett farväl. Denna gång var jag bättre förberedd med regnöverdrag för väskorna utöver det så skyddade paraplyet min kropp mot den den värsta vätan samtidigt som mina fötter i flippflopp vadade fram genom vattnet. Goodbye Rishikesh, Hello Jaipur! Att landa i Jaipur och checka in på ett fräscht litet hotell kändes lyxigt tills jag insåg att jag glömt mina underkläder i Rishikesh!!😂 Äntligen kom mina bikinis till användning. Hann med några timmars tur med min taxivän Aslam innan det var dags för en sen middag. Fick sällskap av Pankaj som är medlem i samma FB-grupp som jag ”travellers and backpackers in india”, ett trevligt sätt att utbyta erfarenheter. Rohit en annan vän från FB gruppen guidade mig runt på motorcykel stora delar av lördagen. Underbart med trevligt sällskap som samtidigt gav mig mer inblick i den indiska kulturen och underlättade hela dage

11 July 2018

Äntligen kom tillfället och jag fick avverkat ”The Beatles Ashram”. Att få tillbringa dagen med min unga vän Nika från Kalifornien och dela detta med henne samtidigt som vi delade mycket från våra privata liv kändes magiskt och något jag kommer bära nära mig för lång tid framöver. Det vackra med att resa själv är att man möter nya vänner och vissa av dessa känns som att man alltid har och kommer att ha starka band till oavsett ålder och nationalitet. Jag börjar tro att flera av dem har funnits nära mig i ett tidigare liv om jag nu ska falla tillbaka till Buddhism. Naturen och de övergivna byggnaderna som under 60-70 tal var fyllda av spirituellt sökande, talade till oss rum för rum, steg för steg, det var mäktigt och vackert samtidigt som mitt hjärta fylldes av sorg över att dessa vackra byggnader inte längre fyller samma spirituella budskap som det var byggt för. Platsen är en enda stor utställning med alla små och stor konstverk som fyller hela min kropp med kärlek och glädje.❤️

5 July 2018

Ännu en gång har mitt öde tagit mig till Rishikesh. Min första tanken när jag kliver av bussen är ”varför?”. Den fuktiga värmen, smutsen som löper som en röd tråd genom hela Rishikesh, kossor, tjurar, hundar, apor i mängder, berg av sopor, lukten av sopor eller ”koskiten” som man försiktigt undviker vart man än sätter sina fötter kan skrämma den mest resvana. Men det finns även något fint och vackert här. Enkelheten och kontrasten från Sverige ger inre lugn samtidigt som det tar på krafterna att hela tiden svettas och känna sig smutsig. Vad gäller yoga kursen så är den väldigt intensiv i schemat. Från 06.00-20.45 varje dag utan någon tid utanför våra yogastudios och transporten till fots mellan dessa. Det är en konstig energi bland grupp och lärare, inte alls lika öppet och hjärtligt som jag är van vid. Kanske beror det på schemat? Lektionerna har varierande kvalitet men Yogan är av högsta kvalitet. Både Kamal och Upendra levererar på högsta nivå. På fredag bär det av mot nya äventyr🙏

20 June 2018

Att under 10 dagar vara tyst, meditera flera timmar om dagen och få lektioner ca 4h/dag i hur man blir en Boddhicitta (tibetansk buddhism) går man inte opåverkad ur. Varje dag har jag njutit av tystnaden och att vara helt bortkopplad från allt som händer i världen. Att strosa omkring eller sitta med en kopp te eller sin måltid i de vackra omgivningarna fyller hela min kropp med en enorm tacksamhet och kärlek. Jag är så glad att jag gjorde detta och det är verkligen en lyx att kunna ta time out. Vi är ständigt uppkopplade och för det mesta nåbara så vi påverkas omedvetet av stora och små ting. Tänk förr i tiden innan mobilen, datorn och till viss del överflödet av alla tv-kanaler. Då fick vi bara till oss det som berörde oss mest. Vi skrev brev, vykort och ev dagbok för att uppdatera våra nära och oss själva. Vi läste böcker, tidningar och det spelade ingen roll om tidningen var från idag eller förra månaden. Vi levde inte i överflöd, vi kunde välja och sortera och vara mer i nuet🙏🏼
Det var riktigt pirrigt att stega in genom Tushitas port. Omgivningen är helt bedårande och det är svårt att inte le när man läser de vackra skyltarna som uppmanar oss om att ta hänsyn till tystnaden och alla levande små varelser. Vi får en massa information och vi är 90 st som ska checka in, 45 st checkade in igår för att delta i advance kursen så totalt är vi 135 st övernattande deltagare. De som är över 50 prioriteras först vad gäller tillgång till enkelrum, rum med badrum mm sen prioriteras vi i den ordning vi bokat oss. För mig är detta bara positivt eftersom jag passerat 50 och bokade in mig så fort de öppnade för bokning. När det var min tur att checka in så kunde jag välja på enkelrum utan badrum eller dubbel/trippel rum med badrum. Jag valde dubbelrum med badrum och hade världens tur att få dela detta med Gal en israelisk kvinna/tjej. Gal har varit den bästa roomie som jag kunde önska mig av alla deltagare!! Vi klickade direkt och rummet var toppen så en bra början... forts

18 June 2018

Dagarna har varit härligt omtumlande, fyllda med intryck som hjärnan försöker sortera och bearbeta. Jag njuter av att strosa nerför och uppför dessa 2km med 2-300 m fallhöjd som det är mellan McLeod och Dharamkot. Naturen är slående vacker, men ledsamt att se soporna som med djurens hjälp sprids långt ut i naturen. Jag har försökt att inte tänka så mycket på min retreat i tystnad som jag står inför. Det är min huvudutmaning under denna resa. Att vandra in på Tushita kl 13 lokal tid on 20/6 för att sedan leva i total tystnad, inga gester, blickar eller andra sätt att kommunicera på, känns utmanande. Mobiler, datorer och annan digital utrustning som högtalare, kameror är inte tillåtna att användas under dessa 10 dagar. Maten kommer att vara väldigt enkel, vi sover i sovsalar och har ett strikt schema som måste följas från gryning till kväll. Spännande och lite skrämmande vad som kommer att hända inom mig. Den 29/6 kl 13 lokal tid vandrar jag ut och kan uppdatera er och mig själv!🙏🏼🤫🤭

17 June 2018

När jag skulle ta mig hemåt från McLeod så var det totalt omöjligt att få tag på rickshaw eller taxi och även om jag skulle fått tag på skjuts så var trafiken totalt blockerad. Vägsystemet i dessa bergsbyar är som flaskhalsar och det uppstår kaos under veckoslut när indiska turister väller in. Jag bestämde mig för att sakta gå hemåt de ca 2 km uppför i skymningen, med en förhoppning om att hitta skjuts längs vägen😆. Skogen, utsikten och alla djur längs vägen skänkte mig lugn när jag till fots tog mig hem. Ficklampans ljus fick leda mig sista biten ner till mitt guesthouse, det kändes som att komma hem trots att rummet är väldigt enkelt så är det just nu min trygga plats. Jag bor ca 2000 möh och luften här känns så ren och fyller mina lungor med syrerik luft, vet inte om det är inbillning men känslan är påtaglig⛰
Strosade runt i timmar i livliga McLeod ganj. I ljudet av tutande fordon, gestikulerande och högljudda röster så finner jag märkligt nog tystnad, ett lugn som omsluter hela mig. Känslan är stark nästan så att tårarna fylls i mina ögon. I allt kaos ser jag en skönhet, inte den sortens skönhet som jag ser hemma utan en annan sorts skönhet som finns bland myllret av människor, sopor, djur, tutande fordon mm Jag bor ca 2km norrut, där fordon endast kan ta sig fram till början av Dharamkot. Här är så vackert, naturen är bedårande, det är mycket lugnare än McLeod. Turisterna som söker sig hit är mestadels unga backpackers, en del för att gå en yoga kurs en del för Vipassana eller som jag retreat på Tushita, många väljer att vandra högre upp i Himalaya. I denna idyll finns så klart även mörker, för mig är det alla turister som är här för att avslappnat ta droger som stannat för länge, som slutat bry sig om sin hygien och går omkring planlöst med vilsenhet i blick och smutsiga kläder. Namaste
Söndag, vaknade upp efter nästan 12 timmars sömn. Min kropp var helt slut efter att först flugit en natt och sedan tagit en skumpig nattbuss natten efter. Stundvis känner jag mig riktigt ung andra stunder påminner kroppen mig om att den inte känner sig lika ung😝 Tack till bästa Mahi, som hjälpte mig boka bussbiljetten och la ut pengar för denna. Mahi, är en taxichaufför som körde runt mig på sightseeing förra året uppe i Dharamsala. Mahi, hämtade upp mig när bussen anlände. Mahi - Madame, where do you stay? Me - Mahi, I haven’t booked anything. I need a guesthouse for 4 nights. Can you help me?? Mahi -no problem madame, we will find a guesthouse. But it’s very busy here all guest houses are busy. Vi gick från guesthouse till guesthouse. Vilken tur att jag hade Mahi som verkligen kunde tjata sig till ett rum😆 nu har jag ett rum tills min 10d introduktionskurs till buddhism och meditation på Tushita börjar. Tog en rickshaw till mcleodganj och jimmys café, bästa kaffet!! Börjar land

15 June 2018

2018-06-14 Kastrup-London, därefter med Jet Air London-Delhi. Jet air vilken besvikelse, efter många flygresor med olika flygbolag så är dessa överlägsna i kategorin sämst mat och service. Ca 8h senare landar jag i Delhi, lite stel i kroppen, slö i knoppen men redo för att möta dagen i Delhi. För att göra allt mer spännande så hade jag inte bokat varken boende eller någon form av transport, sådant brukar lösa sig smidigt bara man landat och kan koppla upp sig mot wi-fi. Tji fick jag, Delhi AirPort erbjuder inte wi-fi zoner någonstans!! Tänka tänka tänka, snabbt köpte jag ett indiskt sim kort, problemet var att det tog 5h för att aktivera. Till sist bestämde jag mig för att hyra en taxi i 4 h som kunde köra mig till ett område med ett café och tillgång till wi-fi, dyrt alternativ som inte rekommenderas. Hamnade på en restaurang i Connaugh Place, bussbiljett och boende för några timmar fixat. Mot Majnu Ka Tilla för lite dusch och häng innan bussen mot Mcleodganj skulle avgå. +43C varmt💦

30 June 2016

Tog nattbussen från McLeod Ganj till Rishikesh 29/6. Det skulle vara en VOLVObuss, semisleeper med AC men visade sig vara en enklare buss med ”open air” och massor av damm inkluderat. Att ta sig ner med buss från 2100 möh är ett pirrigt äventyr, åksjuketabletten hjälpte inte helt så det var svårt att slappna av och försöka sova när man kämpar med illamående. Om man mot förmodan slumrade till så väcktes man regelbundet av bagage som föll ner från hatthyllorna vid kraftig inbromsning eller snäv sväng. Efter 13 h och mörbultad kropp och sinne så klev jag av på busstationen. Jag tog sedan en rickshaw till Ram Jhula och därefter en promenad på ca 20-25 min med 25kg packning i 35C, svettigt!!💦 Men denna gången visste jag åtminstone på ett ungefär vart jag skulle. När jag väl kom fram till ”Office” fick jag skjuts med scooter till mitt boende. Enkelt boende som inte är rent efter våra mått men ändå ok, skönt att kunna landa på sitt rum, trött, dammig och hungrig. En dusch sen hitta mat!